När jag lyssnade på min broder Paul Washer idag,
http://www.tinysa.com/sermon/48191655277688
då han hade en ganska typisk genomgång av evangeliets kärna, så slog det mig vad som är det största problemet med islam. Det gäller hur man ser på att Gud förlåter synder. Islam försöker vrida tillbaka klockan till en situation som till det yttre liknar situationen innan Golgata, där Gud ser ut att förlåta människor godtyckligt: vissa straffar han, andra förlåter han. Jag skriver ”ser ut” eftersom Gud själv säger att situationen egentligen är annorlunda:
När evangeliet framställs i sin fullhet faller alla bitar på plats. Gud är inte godtycklig. Han straffar all synd och låter ingen bli ostraffad, och samtidigt kan han förlåta dem som tror på Sonen som redan burit straffet, ja straffet för alla synder.
Islam gör felet att de försöker återföra synen på Gud till att Gud inte bara verkar godtycklig, utan också är godtycklig i sitt väsen. Vissa förlåter han, andra straffar han. Och förlåtelsen kan vinnas med goda gärningar. Detta är mycket illa, eftersom det då inte behövs något ställföreträdande lidande. Och Gud är då inte heller rättvis, god eller rättfärdig eftersom han väljer att se mellan fingrarna i vissa fall, och i vissa fall straffa. En sådan gudom är otäck, för den påminner mer om en korrupt domare än om någon man verkligen kan lita på.
http://www.tinysa.com/sermon/48191655277688
då han hade en ganska typisk genomgång av evangeliets kärna, så slog det mig vad som är det största problemet med islam. Det gäller hur man ser på att Gud förlåter synder. Islam försöker vrida tillbaka klockan till en situation som till det yttre liknar situationen innan Golgata, där Gud ser ut att förlåta människor godtyckligt: vissa straffar han, andra förlåter han. Jag skriver ”ser ut” eftersom Gud själv säger att situationen egentligen är annorlunda:
- "Och HERREN gick förbi honom där han stod och ropade: " HERREN! HERREN! - en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet." " (2 Mos 34:6-7, Swedish F98)
- "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus. " (Rom 3:23-26, Swedish F98)
När evangeliet framställs i sin fullhet faller alla bitar på plats. Gud är inte godtycklig. Han straffar all synd och låter ingen bli ostraffad, och samtidigt kan han förlåta dem som tror på Sonen som redan burit straffet, ja straffet för alla synder.
Islam gör felet att de försöker återföra synen på Gud till att Gud inte bara verkar godtycklig, utan också är godtycklig i sitt väsen. Vissa förlåter han, andra straffar han. Och förlåtelsen kan vinnas med goda gärningar. Detta är mycket illa, eftersom det då inte behövs något ställföreträdande lidande. Och Gud är då inte heller rättvis, god eller rättfärdig eftersom han väljer att se mellan fingrarna i vissa fall, och i vissa fall straffa. En sådan gudom är otäck, för den påminner mer om en korrupt domare än om någon man verkligen kan lita på.