Med jämna mellanrum uppstår rörelser inom den kristna församlingen som ifrågasätter Nya Testamentets trovärdighet, och det mest aktuella exemplet på en sådan rörelse är den s.k. messianska rörelsen i Sverige. Denna rörelse kännetecknas av en hård kritik mot katolicismen och ett avståndstagande från allt samröre med katolska kyrkan, vilket jag känner stor sympati för, men kännetecknas också av en överdriven kärlek till allt judiskt. Detta får bland annat uttryck som att man förnekar Jesu gudomlighet, kräver att hedningar (icke-judar) skall leva som judar, och ifrågasätter Nya Testamentets tillförlitlighet utifrån det obevisade antagandet att den ursprungliga texten skrev på hebreiska och hade ett (helt) annat innehåll än den (av katolska kyrkan och andra) förfalskade grekiska grundtext som vi har tillgänglig idag i flera tusentals manuskript.
Nu är det faktiskt så att det finns några inre bevis i Nya Testamentet som omöjliggör tanken på att den grekiska texten inte är tillförlitlig, och tre sådana bevis finns i Jesu översteprästerliga förbön i Johannes 17:20, beskrivningen av den första jude-kristna församlingen i Jerusalem i Apostlargärningarna 2:42 och Paulus beskrivning av församlingens uppbyggnad i Efesierbrevet 2:20. Alla dessa tre bibelställen har gemensamt att de framhåller "apostlarnas ord" eller "apostlarnas lära" som fundamental för den tro som de som tror på Jesus skall ha (Efesierbrevet jämställer apostlarna med profeterna i Gamla Testamentet och särställer Jesus som tron hörnsten). Allra tydligast är detta kanske i Johannes 17:20, där Jesus ber för dem som "genom [apostlarnas] ord skall komma att tro [på honom]". Nu är det så att det grekiska Nya Testamentet är den enda objektiva och trovärdiga kandidat till apostlarnas lära som finns lämnad åt eftervärlden, inte minst på grund av det stora antalet handskrifter men också på deras höga kvalite och samstämmighet. Dessutom saknas det fullständigt några trovärdiga alternativ. Den ursprungliga hebreiska text som bl a messianska rörelsen hänvisar till finns inte tillgänglig, utan endast som vaga antydningar hos kyrkofädernas skrifter (bl a Papias som skrev att evangelisten Matteus skrev sitt evangelium på arameiska, en hebreisk dialekt, ett påstående som i och för sig kan vara helt korrekt, t o m trovärdigt eftersom Matteus skrev för en judisk publik, men som inte låter sig prövas vare sig till ålder eller innehåll eftersom några sådana handskrifter inte påträffats).
Låt oss nu för en stund anta att Nya Testamentets grekiska text är en förvanskning av en försvunnen hebreisk förlaga. Utifrån Jesu översteprästerliga förbön i Johannes evangelium hamnar vi då i ett läge då grunden för de Jesus-troendes tro, apostlarnas ord, inte längre finns tillgängligt i tillförlitlig form. Frågan jag ställer mig då är följande: hur skall Fadern kunna svara på sin Sons förböner för de troende när det inte längre går att tro på grund av apostlarnas ord? Och vidare: hur skall de troende kunna byggas upp på apostlarnas och profeternas grund om apostlarnas lära är försvunnen eller förvanskad? Och vad tjänar det till att Apostlagärningarna säger att de Jesus-troende judarna höll sig till apostlarnas lära om denna lära inte längre finns tillgänglig?
Personligen kan jag bara dra slutsatsen att om det grekiska Nya Testamentet inte är trovärdigt, så faller alla möjligheter att veta någonting säkert om Jesu person och verk, de första Jesus-troende judarnas liv, hur tron sedan kom till hedningarna så att jag idag kan bekänna mig till Jesus, vad de första kristna trodde, hur de levde, osv. Kvar blir bara profeterna, dvs Gamla Testamentet, som visserligen var det Guds Ord som Jesus och apostlarna läste -- detta framhålls gång på gång i den messianska rörelsens lära som argument för att Gamla Testamentet står över allt annat, inklusive det opålitliga Nya Testamentet -- men som enligt min uppfattning inte räcker om vi skall förstå innebörden i det nya förbundet som stiftades genom Jesu blod på korset på Golgata. Aposteln Paulus synes vara av samma uppfattning då han säger att hemligheten med Kristus inte uppenbarats för människorna i tidigare släktled såsom den nu uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter (Efesierbrevet 3:5). För mig är det fullständigt absurdt och helt uteslutet att den Allsmäktige Guden skulle vara så liten att Han inte klarat av att bevara en objektiv källa till kunskapen om Guds Son och vad Hans försoningsverk betyder för oss människor. Därför väljer jag att tro att det hela det grekiska Nya Testamentet är den fullständiga och trovärdiga källan till apostlarnas ord som visar vad jag skall tro. Enda alternativet vore att inte tro alls. Att citera Nya Testamentet när det passar men avfärda alla bibelcitat ur Nya Testamentet som strider mot den egna uppfattningen såsom varande förfalskningar av en försvunnen hebreiska grundtext leder bara till ett subjektiv kaos. (Liknande rapporter från 80-talet sa att vissa predikanter med anknytning till trosrörelsen menade att Jobs bok inte borde ingå i Bibeln eftersom den talade om att den rättfärdige kunde få möta lidande, något som stämde dåligt med framgångsteologin. Oavsett sanningshalten i dessa rapporter så är det ett vanligt fenomen när villfarelsen kommer att man ifrågasätter delar av Bibeln.)
Dessutom: om nu det grekiska Nya Testamentet är en förfalskning som katolska kyrkan ligger bakom, varför har katolska kyrkan genom historien slagits så hårt för att hålla människor borta från Bibeln? Och varför stämmer deras dogmer om påvedömet, jungfru Maria, den sanna kyrkan, skärselden, osv. så dåligt med Nya Testamentet men desto bättre med deras egen katekes? Nej, det finns inget som stöder tanken på att Nya Testamentet är en förfalskning och en förvanskning av en tidigare hebreisk förlaga, förutom messianska rörelsens förutfattade meningar och överdrivna tilltro till allt judiskt tänkande, ett tänkande som faktiskt ledde till att det judiska folket förkastade den Messias Gud hade sänt dem.
Nu är det faktiskt så att det finns några inre bevis i Nya Testamentet som omöjliggör tanken på att den grekiska texten inte är tillförlitlig, och tre sådana bevis finns i Jesu översteprästerliga förbön i Johannes 17:20, beskrivningen av den första jude-kristna församlingen i Jerusalem i Apostlargärningarna 2:42 och Paulus beskrivning av församlingens uppbyggnad i Efesierbrevet 2:20. Alla dessa tre bibelställen har gemensamt att de framhåller "apostlarnas ord" eller "apostlarnas lära" som fundamental för den tro som de som tror på Jesus skall ha (Efesierbrevet jämställer apostlarna med profeterna i Gamla Testamentet och särställer Jesus som tron hörnsten). Allra tydligast är detta kanske i Johannes 17:20, där Jesus ber för dem som "genom [apostlarnas] ord skall komma att tro [på honom]". Nu är det så att det grekiska Nya Testamentet är den enda objektiva och trovärdiga kandidat till apostlarnas lära som finns lämnad åt eftervärlden, inte minst på grund av det stora antalet handskrifter men också på deras höga kvalite och samstämmighet. Dessutom saknas det fullständigt några trovärdiga alternativ. Den ursprungliga hebreiska text som bl a messianska rörelsen hänvisar till finns inte tillgänglig, utan endast som vaga antydningar hos kyrkofädernas skrifter (bl a Papias som skrev att evangelisten Matteus skrev sitt evangelium på arameiska, en hebreisk dialekt, ett påstående som i och för sig kan vara helt korrekt, t o m trovärdigt eftersom Matteus skrev för en judisk publik, men som inte låter sig prövas vare sig till ålder eller innehåll eftersom några sådana handskrifter inte påträffats).
Låt oss nu för en stund anta att Nya Testamentets grekiska text är en förvanskning av en försvunnen hebreisk förlaga. Utifrån Jesu översteprästerliga förbön i Johannes evangelium hamnar vi då i ett läge då grunden för de Jesus-troendes tro, apostlarnas ord, inte längre finns tillgängligt i tillförlitlig form. Frågan jag ställer mig då är följande: hur skall Fadern kunna svara på sin Sons förböner för de troende när det inte längre går att tro på grund av apostlarnas ord? Och vidare: hur skall de troende kunna byggas upp på apostlarnas och profeternas grund om apostlarnas lära är försvunnen eller förvanskad? Och vad tjänar det till att Apostlagärningarna säger att de Jesus-troende judarna höll sig till apostlarnas lära om denna lära inte längre finns tillgänglig?
Personligen kan jag bara dra slutsatsen att om det grekiska Nya Testamentet inte är trovärdigt, så faller alla möjligheter att veta någonting säkert om Jesu person och verk, de första Jesus-troende judarnas liv, hur tron sedan kom till hedningarna så att jag idag kan bekänna mig till Jesus, vad de första kristna trodde, hur de levde, osv. Kvar blir bara profeterna, dvs Gamla Testamentet, som visserligen var det Guds Ord som Jesus och apostlarna läste -- detta framhålls gång på gång i den messianska rörelsens lära som argument för att Gamla Testamentet står över allt annat, inklusive det opålitliga Nya Testamentet -- men som enligt min uppfattning inte räcker om vi skall förstå innebörden i det nya förbundet som stiftades genom Jesu blod på korset på Golgata. Aposteln Paulus synes vara av samma uppfattning då han säger att hemligheten med Kristus inte uppenbarats för människorna i tidigare släktled såsom den nu uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter (Efesierbrevet 3:5). För mig är det fullständigt absurdt och helt uteslutet att den Allsmäktige Guden skulle vara så liten att Han inte klarat av att bevara en objektiv källa till kunskapen om Guds Son och vad Hans försoningsverk betyder för oss människor. Därför väljer jag att tro att det hela det grekiska Nya Testamentet är den fullständiga och trovärdiga källan till apostlarnas ord som visar vad jag skall tro. Enda alternativet vore att inte tro alls. Att citera Nya Testamentet när det passar men avfärda alla bibelcitat ur Nya Testamentet som strider mot den egna uppfattningen såsom varande förfalskningar av en försvunnen hebreiska grundtext leder bara till ett subjektiv kaos. (Liknande rapporter från 80-talet sa att vissa predikanter med anknytning till trosrörelsen menade att Jobs bok inte borde ingå i Bibeln eftersom den talade om att den rättfärdige kunde få möta lidande, något som stämde dåligt med framgångsteologin. Oavsett sanningshalten i dessa rapporter så är det ett vanligt fenomen när villfarelsen kommer att man ifrågasätter delar av Bibeln.)
Dessutom: om nu det grekiska Nya Testamentet är en förfalskning som katolska kyrkan ligger bakom, varför har katolska kyrkan genom historien slagits så hårt för att hålla människor borta från Bibeln? Och varför stämmer deras dogmer om påvedömet, jungfru Maria, den sanna kyrkan, skärselden, osv. så dåligt med Nya Testamentet men desto bättre med deras egen katekes? Nej, det finns inget som stöder tanken på att Nya Testamentet är en förfalskning och en förvanskning av en tidigare hebreisk förlaga, förutom messianska rörelsens förutfattade meningar och överdrivna tilltro till allt judiskt tänkande, ett tänkande som faktiskt ledde till att det judiska folket förkastade den Messias Gud hade sänt dem.